"Överge oss inte i sorgen, se mig i ögonen när du talar till mig
och låt mig tala till punkt . Ta i mig, det hjälper.
Tala inte om din lycka, om din framgång på jobbet eller om
dina trassliga relationer och försök inte få mig att sluta sörja.
Säg inte att du förstår hur vi har det,
utan låt oss istället få tala om det som hände."

Ovanstående citat¹ stämmer ganska väl med hur vi själva upplever att vi vill bli bemötta. Samtidigt så är ingenting statiskt och man kan ändra uppfattning om saker och ting mest hela tiden.

"Säg inte att du förstår", borde kanske vara "Säg inte att du tror du förstår", för antingen så har du varit med om något liknande själv, eller så inte.

Fråga inte: "Hur är det?" om du inte vill få ett uppriktigt svar på frågan. Naturligtvis är det för jävligt just nu!

Fråga gärna om Ellen för vi blir mer ledsna av att folk försöker undvika att prata om det som har hänt än vi blir av att berätta om henne. Just nu är sorgen och minnet av Ellen det som upptar våra tankar dygnet runt. Undviker du att prata om henne känns det som om du förnekar hennes existens. Hon har funnits och kommer alltid att finnas med oss!

Ja, vi kan prata om annat än bara det som hänt men förvänta dig inte att jag orkar engagera mig och ge respons när du berättar om vardagssaker. Med tiden kommer vår sociala förmåga förhoppningsvis att återgå till det mer normala men just nu är det svårt.

Om du inte vet vad du ska säga så säg det istället för att inte säga något alls. Vi kan inte läsa era tankar och känna er medkänsla om ni inte förmedlar den. Skicka ett mail, SMS eller ring oss! Orkar vi inte svara just då så gör vi inte det, då kan ni lämna ett meddelande. Det hjälper oss i vår sorg när vi känner er omtanke.

Försök inte få oss på bättre tankar genom att komma med klyschor som "Tiden läker alla sår" eller "Det finns en mening med det som hände". Det finns ingen mening alls med det och vi kommer alltid att känna stor sorg över att ha förlorat vår dotter Ellen! Förhoppningsvis kommer vi dock att lära oss leva med sorgen så småningom men vi måste ta det i den takt vi orkar.

Säg absolut inte "Men ni kommer få fler barn"! Ja, vi hoppas naturligtvis det men just nu sörjer vi inte bara förlusten av "ett barn" , vi sörjer vår förstfödda dotter Ellen som vi älskar kolossalt mycket men aldrig kommer att få se växa upp!

Vi kan göra annat än att sitta inne och gråta. Tro inte att vi har "gått vidare" och lämnat sorgen bakom oss för att vi gör något annat än låser oss inne. Vi kämpar varje dag för att orka ta oss vidare utan Ellen och det är två steg fram och ett tillbaka varje dag.

Ge inte upp om vi inte orkar prata just när du ringer! Ibland orkar vi inte prata med någon för det gör helt enkelt så ont. Ta inte illa upp utan hör gärna av dig en annan dag istället.

Du behöver inte alltid säga något för att visa att du bryr dig. Det räcker med att du finns och orkar lyssna. En kram eller klapp på axeln värmer i våra mörka hjärtan och gör sorgen lättare att genomlida.