Blommor till Ellen på hennes ettårsdag.

Så har ett år gått sedan vi fick och förlorade vår lilla Ellen.

Hur är det nu?

Sorgen finns där, om kanske inte lika bråddjup som tidigare.

Att få Ellen var det största som hänt i vårt liv. Naturligtvis är det inget vi någonsin kommer att glömma.

Ibland tror man dock inte alla i vår omgivning förstått det. Mer ofta än inte, nästan alltid, är det som om det aldrig hänt. Det är få som kan prata om det, och det är lite synd.

Å andra sidan, att det finns de som vi kan prata om det med - ganska otvunget dessutom - uppskattar vi mycket.